Tankar.

Jag undrar hur mycket släkt egentligen betyder för en. Visst att närstående familj som föräldrar, syskon, mor- och far föräldrar och kusiner står en nära, men jag menar hur mycket bryr man sig egentligen? Jag har ingen stor släkt, vilket är ganska skönt men ändå ganska tråkigt. Jag har aldrig fått uppleva ett riktigt stort släkt kalas, vilket jag skulle vilja. Min släkt är liten och gammal. Jag är yngst i hela min släkt och det betyder att jag får inte tillbringa så mycket tid med den äldre generationen, vilket är trist. Det är mycket saker jag ångrar jag aldrig gjorde när några i min släkt forfarande levde. Jag sa t.ex. aldrig till min morfar hur mycket han betydde för mig och hur stor inverkan han har haft i mitt liv. Jag är så grymt tacksam för att han va just min morfar och jag kommer alltid att minnas honom som den livfulla människan han var. Jag beundrade honom så mycket och fick aldrig berätta det för honom. Jag önska att jag kunde vrida tillbaka tiden till den dagen han och mormor var på middag hos oss, jag fattade inte då att det var den sista dagen jag skulle se honom i livet. Det jag ångrar mest från den dagen är att jag inte gav honom en kram närhan åkte hem. Jag tänker på den dagen minst en gång om dagen och jag klandrar mig själv att jag inte gav honom en kram.
Morfar, jag älskar dig! <3